Jag har spenderat alltför lång tid framför datorn den här sista veckan!!!!
Nog nu - jag skyller på skolarbete men det är nog bara halva sanningen.Visserligen är det otroligt roligt att kunna ha den här dagliga dosen chompisar OCH familyn men min dygnsrytm har vänts helt upp och ner.
Varför rubricerade jag catfight då?
Joo...ibland vet man med sig att man kan ha den där lilla 14:isen i sig,speciellt när det handlar om känslor,en kille och en annan tös.
Jag lurade mig själv väldigt länge genom att tro att jag inte var som alla andra tjejer. Jag hade en policy gällande systerkap bland oss tjejer när man kom i ett triangeldrama och detta på grund av flera års observationer där det alltid slutade likadant : Tjejerna bitchade mot varandra,sårade och slogs(bildligt) med helt otrolig uppfiningsrikedom om det här (oftast) rötägg till kille där HAN ändå kom undan med allting.Ont blod mella tjejerna när det oftast var killens lögner som låg bakom allting.Näää..så skulle inte Pocca ha det.Inte ens när det första svidande hjärtesåret dök upp med all dess intensitet så skyllde jag på henne...eller henne...eller henne.För 17 det var ju jag och han som var tillsammans - hans trohet var svuren åt mig,oftast kände inte ens de här tjejerna mig.Vad för skyldigheter hade de där tjejerna till mig?
Så följde jag systerskapet först tyckte jag
Men för ett tag sedan fattade jag att jag faktiskt hade fallit i den där fällan att avsky en person enbart på grund av en gemensam pojke.För det var inte för så länge sedan jag kunde titta på henne och se att hon faktiskt är för mycket för just nämda pojke.Hon är helt enkelt för mycket fysiskt,psykiskt(antar jag) och ambitiöst. Och om jag inte fattade detta för flera år sedan så betyder det att jag HAR dömt henne för vad killen egentligen gjorde.Det var lögner,halvsanningar och slingrande från hans sida som gjorde att hon sparkade på den som redan låg och jag fortsatte det här barnsliga fiendeskapet tills det blev ett absurdum.
De här sista veckornas "internetande"har ändå fortsatt att påminna mig om inte låta mig luras heller.Jag är en person av många bekanta men få utvalda vänner.Mina vänner har visat att de dem säger -det menar de också,de sviker inte förtroenden och de säger HELA sanningen.
Många gånger beskylls jag för att vara tyst och "osprallig".Det är sant,först och främst för att jag tycker att andra har så intressanta saker att lyssna på,men också för att obeservera vem du är.Hittills har jag inte haft fel,jag har bara ignorerat magkänslan ibland.
Nu min kära läsare så ska du inte tro att detta är en becksvart analys - jag skriver det här med glimten i ögat och glatt humör.Jag har ju precis bekräftat att jag inte har haft fel,även om jag måste lägga ner mer ansträngning på att följa principerna.Det är så himla lätt att förolämpa den som inte är närvarande - ännu lättare är det att visa upp ett käckt lynne och ett falskt leende framför densamma.Jag vill inte göra det lätt,jag vill göra det ÄKTA.
Mitt äkta säger mig att observera och VETA men att skita i det som ändå inte berör en.
"Vilken idiot som helst kan gå genom livet utan att trampa någon på tårna,bara fullt levande människor tar för sig"
He he vilken livsfilosofi....man börjar ju likna - en KILLE!
Silvana.
Nog nu - jag skyller på skolarbete men det är nog bara halva sanningen.Visserligen är det otroligt roligt att kunna ha den här dagliga dosen chompisar OCH familyn men min dygnsrytm har vänts helt upp och ner.
Varför rubricerade jag catfight då?
Joo...ibland vet man med sig att man kan ha den där lilla 14:isen i sig,speciellt när det handlar om känslor,en kille och en annan tös.
Jag lurade mig själv väldigt länge genom att tro att jag inte var som alla andra tjejer. Jag hade en policy gällande systerkap bland oss tjejer när man kom i ett triangeldrama och detta på grund av flera års observationer där det alltid slutade likadant : Tjejerna bitchade mot varandra,sårade och slogs(bildligt) med helt otrolig uppfiningsrikedom om det här (oftast) rötägg till kille där HAN ändå kom undan med allting.Ont blod mella tjejerna när det oftast var killens lögner som låg bakom allting.Näää..så skulle inte Pocca ha det.Inte ens när det första svidande hjärtesåret dök upp med all dess intensitet så skyllde jag på henne...eller henne...eller henne.För 17 det var ju jag och han som var tillsammans - hans trohet var svuren åt mig,oftast kände inte ens de här tjejerna mig.Vad för skyldigheter hade de där tjejerna till mig?
Så följde jag systerskapet först tyckte jag
Men för ett tag sedan fattade jag att jag faktiskt hade fallit i den där fällan att avsky en person enbart på grund av en gemensam pojke.För det var inte för så länge sedan jag kunde titta på henne och se att hon faktiskt är för mycket för just nämda pojke.Hon är helt enkelt för mycket fysiskt,psykiskt(antar jag) och ambitiöst. Och om jag inte fattade detta för flera år sedan så betyder det att jag HAR dömt henne för vad killen egentligen gjorde.Det var lögner,halvsanningar och slingrande från hans sida som gjorde att hon sparkade på den som redan låg och jag fortsatte det här barnsliga fiendeskapet tills det blev ett absurdum.
De här sista veckornas "internetande"har ändå fortsatt att påminna mig om inte låta mig luras heller.Jag är en person av många bekanta men få utvalda vänner.Mina vänner har visat att de dem säger -det menar de också,de sviker inte förtroenden och de säger HELA sanningen.
Många gånger beskylls jag för att vara tyst och "osprallig".Det är sant,först och främst för att jag tycker att andra har så intressanta saker att lyssna på,men också för att obeservera vem du är.Hittills har jag inte haft fel,jag har bara ignorerat magkänslan ibland.
Nu min kära läsare så ska du inte tro att detta är en becksvart analys - jag skriver det här med glimten i ögat och glatt humör.Jag har ju precis bekräftat att jag inte har haft fel,även om jag måste lägga ner mer ansträngning på att följa principerna.Det är så himla lätt att förolämpa den som inte är närvarande - ännu lättare är det att visa upp ett käckt lynne och ett falskt leende framför densamma.Jag vill inte göra det lätt,jag vill göra det ÄKTA.
Mitt äkta säger mig att observera och VETA men att skita i det som ändå inte berör en.
"Vilken idiot som helst kan gå genom livet utan att trampa någon på tårna,bara fullt levande människor tar för sig"
He he vilken livsfilosofi....man börjar ju likna - en KILLE!
Silvana.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar