Baffis

Sådärja...
Nu har jag ingen tidsbrist,kan skriva mera.

Hade en extrem nostalgitripp igår kväll när jag hittade massa snuttar på Bafochi på youtube.
Vilken hääääääärlig tid det var!
För er som inte vet vad jag snackar om så såg slutet av min gymnasietid ut som följande:

Strunta i skolan,träna ihjäl mig minst ett pass om dagen i ballet,fridans samt kulturhistoria och sen fik med kompisarna.
Man kan nog påstå att jag inte var särskilt skolmotiverad.
Inte för att jag är ett dumhuvud...det vet nu ju redan.Hela högstadiet gick ut på att essa betyg bara för att jag inte såg ut som en nörd. Men det var just under 14-15 jag började satsa på dansen ordentligt.
Varför kasta bort skolan på dans??För att just ovan nämda ballett hade varit på turné i göteborg och min dansförening hade tränat tillsammans med dem.Där blen tonårs-Pocca erbjuden en plats på Ballet Folclorico de Chile`s akademi.
Eftersom mina föräldrar är konservativa människor så fick jag inte skjuta upp gymnasiet till senare utan fick vänta i tre år innan jag fick bege mig. Tro mig...den dagen var efterlängtad.

Jag hade tur - jag visste precis vad jag skulle göra efter gymnasiet,dansa,resa och se världen medan jag flyttade "tillbaka" till homelandzzzz. Tur menar jag för alternativet hade varit göra lumpen eller au pair.
Iuuuuuu au pair - ta hand om någon annans barn? Inte min grej!
Lumpen - jaa...där fick man i alla fall lära sig discpiplin..men ändå inte riktigt rätt.

Dock var min far mot dansandet i och med att han inte tycker det är ett riktigt yrke och mor min var orolig för hur jag skulle klara mig alldeles ensam så långt bort i ett farligare ställe än göteborg.Allting fick man ordna själv,övertalningen,jobba ihop till biljetten,ordna pass och ev visum,bostad etc.När man är 18 år är man inte så kaxig - bara att förnya det chilenska medborgarskapet var en självständighetsförklaring!He he.

Hur som helst...Bafochi.
Första tiden var hård,jag var verkligen ensam fast med min enorma släkt inom räckhåll.
Att lära sig att prata som vanliga människor och förstå skämten var en historia för sig - man gjorde bort sig rejält många gånger. Hur kan man få "att döda en höna" till att gå och ha sex?Pervertrerade hjärnoooor!!Hahahahah men det blir charmigt ändå i längden,alla skrattar i Chile.

Men träningen - jag hade nog aldrig upplevt så mycket smärta samtidigt .Ibland kändes det som att lumpen hade varit den lättare vägen.Tår bröts,muskler sträcktes,hundra kramper,uppskrapade knän och ryggvärk efter käppen(jaaaa vi hade en rysk ballettränare som använde sig av taktkäppen till annat än takt).
Till slut lyckas Pocca ta sig till nationella som prima ballerina och kort därefter till internationella delen av akademin.

Det bästa med danstiderna var inte det som folk frågar efter,att vara i toptrim,delta i de flesta kulturevangemang och att träffa kändisar.Nej mina kära, kändisar träffade man på lika villkor eftersom även de är artister och därför helt vanliga människor.Visst träffade man otroligt begåvade personer - med de flesta var de som arbetade bakom kändisen.
Utom Chayanne....chayanne pillar ni INTE han är superbegåvad i allt han gör OCH trevlig OCH ödmjuk OCH lika snygg i verkligheten som i sina videos.

Man hade gått från gymnasiestudent i lilla,sömniga Göterbog till dansare på ett känt kompani i en sydamerikansk miljonstad,rusandes från metron till träningar,uppvisningar,fotosessioner och ibland fick man till o med extraknäcka på som "etnisk modell".Inte för att jag e supersnygg ditt sär!För att jag hade den fysiska kroppen för det just då - medellängden på chilenska kvinnor ligger under 160 så för dem är jag lång!Och det etniska utseendet...hahaha i sverige har det aldrig ansets vara fördelaktigt.
Det roligaste var resorna,de hundra timmarna man satt på en buss o såg det europeiska&sydamerikanska landskapen susa förbi.Vi var verkligen lyckligt lottade och vi njöt av allt. Visst fanns det nackdelar....som hirearkin av hur man skulle sitta på bussen.Direktör,prima dansarna och flickorna längst fram,musikerna som oftast var lite äldre utgjorde en buffert i mitten av bussen och pojkarna längts bak.Dessutom fick man inte ha ett förhållande med någon i balletten(inte för att det efterlevdes inoficiellt). Lönen var i princip obefintlig och ledigt??Jaa du...det fick man på natten för att sova.

Vad kul vi hade,strumpdockorna som alla tjejer fick av dansarna till int.kvinnodagen då vi inte gick av bussen på 26 timmar!
Eller att sminka sig på en skumpande van,skrapa upp foten på ett rör utan att märka det och bloda ner scenen hal lagom till stilettklackstangon!Eller när man gjorde miner åt musikerna så fort man hade ryggen mot publiken för att se om de kunde hålla sig!Muhahahahha.
Jag kanske borde ha stannat där längre tycker ni ja,men dansen har endast varit en hobby.När jag började satsa visste jag att det var en begränsad tid man kunde leva på det.Mitt mål var ändå att få leeeeeeva ut det,bo i homelaaaaaaandz,lära känna släkten på riktigt och helt enkelt att klara mig själv!

Vilka tider.Det var det bästa jag hade gjort på mycket länge,jag kände mig levande.Allt detta fick jag de åren,nåt som au pair,lumpen eller flera år av skitigt jobb inte hade kunnat ge.
Dagen D var lagom till min födelsedag : Att stå på Quinta Vergara och dansa för Festival de la Musica de Viña del Mar! Rock star dreams!I was aliveeeeeeeeeeeeee!!

Så fick man en dröm uppfylld....
Undrar om de drömmar man har nu kommer att uppfyllas...
Nu är drömmarna lite mindre extravaganta men ändå sååååå efterlängtade....att ha vardagen.

Som i härom kvällen då Pojken kom hem från kvällspasset och la sig bredvid mig i sängen. Jag låg och läste min tråkiga kurslitteratur för glatta(?) livet,han pysslade med datorn samtidigt som han förstrött klappade mig på benet..Det var varmt och mysigt....såsom en scen på tv.
Det där skulle jag kunna göra riktigt läääänge.Detsamma igår kväll fast då låg han och skakade av skrattanfall på grund av min träningsvärk.
Är det inte underligt hur man förändras med tiden?

Nu tycker jag att du har varit duktig - att du ORKADE läsa igenom hela inlägget *klapp på huvudet*.
Jag tror att det räcker nu,jag har miljoner saker att tillägga men jag tror att vissa saker måste man berätta live - annars förlorar man poängen. Lost in translation U know
Dags att skynda till tåget.
Pocca åker till göteborg i helgen...wiiiiiiiii


silvana.

U wish!

Oj!
Var klockan så mycket redan???
Hinner inte skriva nu.....höres senare...sorry...sorry....

Silvana.

Improviserat blir bäst!

Dagen är ganska inspirationsfri,jag ämnade börja med målandet idag.
Den f.d. esteten i mig måste få syssla med någonting fritt och krativt för att kunna varva med avtalsrätten.
Idag hade vi (apropå ingenting) en formel för att räkna ut prisavdrag på seminariet - snacka om att vara tacksam för att man ändå läste Matte C. Jag förstod faktiskt formel direkt...den var ju så logisk!

Temat jag hade tänkt att skriva i ett par dagar är bortblåst - som sagt , dagen är tämligen inspirationsfri.
Antagligen beror det på det enorma PM:et som ska vara klart om ett par veckor som tynger sinnet.
Mera??Fikat och tjejträffen var sketans rolig - synd att man missar bowlingen m.m på lördag så att jag kunde få krossa i tjejligan he he he.

Jag har en viss tendens att tycka om när okända människor pratar med en på gatan,har aldrig varit den som tiger ihjäl det lokala fyllot på torget när han på svajande ben viftar med sin hatt och ropar sitt tjjjjjjjjjjjjjjjjjeeeeeeeeeeena! Man kan få otroliga samtal bara man tar sig tid. Den finske sjömannen som hade vart gift och blivit änkeman i Valparaiso var verkligen en av de minnesvärda.
Lyssnar du så får man också finfina kommentarer som kan lysa upp en kulen och grå dag när som helst.Åter igen,man måste bara lära sig att lyssna.
Mannen idag var artig men hade nog inte alla indianer i kanoten.Folk undvek honom som pesten eftersom han också såg lite....eh..färgglad ut.
Han knackade artigt på min axel och snörvlade fram nånting som jag inte riktigt begrep,men antog att det var en hälsning.Efter lite stammande sa han:

-Duuuu....du är en braaaaaa tjej.
-Jasså det tycker du?
- eeeeh..ja..ehhh...ehum...du SER människor därför ser jag DIG
- Jaa..det låter logiskt...
- JAAA DU ÄR NYGG!
- Men tack!Vad snällt sagt!

Åtföljt av en hårdhänt kram och upprepande av "magnus uggla" som jag inte riktigt kunde placera.Sen lufsade den här häääärligt ärliga mannen iväg.
Jag säger då det....den som är "onormal",inte som vi andra och barn....de lever det riktiga livet!
Kommer ihåg när jag gav faktum-killen en hundralapp....han ställde mitt på brunnstorget och vrålade tjohooooooooooooo.

Det här är inget självutnämning i helgonskap om ni tror det...detta är ett försök till uppmuntran för er..ett sätt att se människor och låta dem sprida sin glädje bland ER.För de är upplyftande,ett enkelt hej räcker och skulle till och med kunna hjälpa,ge en knuff,sprida solidaritetens solsken i det här gråa kapitalistiska,stressade samhället vi har skapat.
Meningen är att du ska fatta att du gör dig själv en större tjänst än det utstötte.
Se det som en övning i ödmjukhet.
Kliv ner från din stora viktiga,händelserika och trendiga värld....testa.
Tack ädle herren för den fiiinfina komplimangen och för att du säger det du tycker,jag ska till och med lyssna lite mer på magnus uggla för din skull.
Kraaaaaaaaaaaaaaaam

Silvana

Shit vad det blåser!

Att bo på femte våningen hjälper nog inte heller.
Nåja,inte jag,men Han bor ju så högt upp mitt i stan och vinden är inte nådig.
Märkte detta speciellt när vi strosade runt lite i stan tidigare,Örebrew kan faktiskt ha lite av den där småstadscharmen som jag efterlyste när jag flyttade hit.Jag fick skidmössan köpt och min ömma moder hade införskaffat underställ till mitt bortskämda jag!Pözz mamsen!

Pratade med syster Korre idag.
Vi fick ett sånt där rekordsamtal som är så vanlig när man inte pratar på en vecka eller mer. Dock glömde jag ju av att det var JAG som hade ringt upp och att hon har 3G...villket innebär att min nytankade comviq-kompis-laddning försvann på en halvtimma!GRRRRRR.
Alltid kul att prata med korre,hon har så sjuk humor.Av nån anledning så skrattar hon och Han alltid åt samma saker trots att de är så olika...eller är dem??De kommer förbaskat bra överens i alla fall,blivit allierade i sina försök att mobba mig!
NOTERA FÖRSÖK!!

Sen började Mannen med Järnmasken(i eller med?) och då fick man en massa flashback av de där roliga tiderna under senare tonåren.Vad kul det var att vara lite fjantig och bekymmerslös. Det enda som existerade var kompisarna och dansen... Kommer ni ihåg när alla sju tjejorna från Burgårdsmaffian var o kollade på Titanic till min 18-B-day?En rad med latinas som satt och bölade till Leos sjunknande hand.Hihihi vilka tider...synd att jag tappade bort min Maffiaring på flyget annars hade jag tagit på mig den nu...bara för o minnas


Mer??
Jag fick pojken att äntligen organisera sina papper och speciellt tömma sin inkorg på mailen!Nu ligger han där helnöjd med att raderat ca 25 sidor junkmail och placerat allt i foldrar.Räknas det då som dagens goda gärning tro? Han har väl varit på gång med organiserandet nu när allt möblemang har kommit på plats med han är en sån som behöver en spark i baken ibland...och han sparkar på min just nu....så jag får avsluta.
Nu tror jag att jag får djupdyka i avtalsrättens fascinerande(?) värld!

Imorgon har jag ett tema som jag har behandlat med systeryster och den mycket visa Miss V.
Ska försöka skriva ner teorin när jag får tid.
Och jaaaaaaaaaaa...jag ska skriva om Bafochi tiden också,jag tror att de har en hemsida nu så att ni nyfikna kan se vad det är för jeppar. Har för mig att adressen är http://www.bafochi.cl/.
Mañana mañana


Kramizzzzz

Att pressa andra att jobba is the shit!

Silvana.

Va??En indian på skidor??

Ha ha ha. Vilket sätt att rubricera det här inlägget va?

Jo det är ju så att jag har pratat mycket (såklart) med min extremt sköna homie och även med kursarna i örebreeew.

Det är tydligen väldigt otippat när man har lärt känna mig att min pojkvän skulle vara helt och hållet,inte-en-droppe-dansk-ens-svensk. Ni anar inte förvåningen från vissa.
Det är väl naturligt från mina kompisar i och med att det här fenomenet ör ganska nytt.
Visserligen har jag aldrig gjort skillnad på nationaliteter,tänker inte så mkt i de banorna och jag har ju dejtat killar med - sson efternamn.
Men tillsammans och så seriös som nu?? Näää det har jag nog aldrig varit.

Jag kan tycka det är charmerande ibland.För många ställer frågor bara av pur nyfikenhet.Bland annat kan det låta så här:

- Blir det inte svårt med alla kulturkrockar??

-Joo.. Svarar jag numera.
Detta följs oftast av höjningar på ögonbrynen som vill att man ska förklara sig ytterligare.

- Joo..i början visste jag inte hur det skulle gå.Jag menar....Han är ju en sån DÄR.
Man får medlidsamma nickningar.

- När jag skulle ta med honom hem var ju också en pärs,vad skulle mina föräldrar säga??
Ännu mer bekymrade blickar brukar jag få av mina åhörare.Detta låter som en insyn till förarbetet för hedersmord allra minst!

-Jag menar,vi hade ju inte ens utrustningen för att lösa det!
Frågande blickar men ännu vill de höra mer.Vadå utrustning?Vad skulle de göra med den stackars pojken??

- Vad menar du??Vilken utrustning?

- Kaffekokare!Vi är ju Té-drickare,i sydamerika dricker man inte så mycket kaffe så vi har aldrig haft en kaffekokare hemma!Bara vanligt pulverkaffe.

Nu bryter de flesta ut i nervöst skratt.Visst känner man sig dum??

Poängen med den här dialogen är för att förklara att man tar sånt med en klackspark för att kulturkrockar inte existerar i den bemärkelsen som de flesta tror.
De kulturkrockar vi har haft är ju té kontra kaffe.
*Hans första idol var Europe medan min var Michael Jackson.
*Han skivar äggen på längden och jag på bredden
*...och det största är nog att jag är röd-vänster-miljö orienterad medan han lutar åt höger(nåja ingen är perfekt).
Den nyaste krocken är att han skall tusan hålla upp dörren för mig!!!Nästa gång jag får dörren på näsan får du dig en riktig snyting!
Ni fattar vad jag vill ha sagt va?
Bra...då lämnar vi ämnet.

Ville också tacka igen till alla er som gett mig så fina komplimanger om bloggen - skruvade mig lite nöjt måste jag erkänna.Men det är lång väg kvar.

Vad rubriken beträffar så är det såpass att jag vecka 10 skall infinna mig i en skidstuga uppe i Sälen tillsammans med Någons födda-på-skidor-familj och försöka ta mig an att ta mig ner för ett snöigt berg med plankor på fötterna.
Ni som känner mig och mina tidigare missgärningar i relation till vintersporter vet varför jag är liiiite nervös.
Jag vet att jag kommer att bjuda på många anledningar till skratt,Ha ha ha Någons pappa har redan sagt att han ser fram emot just det. Nåja man måste ju testa allting och skidåkandet har stått högt på att göra-listan.Det pinsamma blir nog att Gustav-gullingen antagligen kommer att lära sig mycket snabbare. Kul att bli krossad av en två-årig knodd va??Hiihihihihi det här kommer verkligen att bli kul.Tur att man har humor ibland.
Dessutom får Gustav krossa mig i vad han vill för han vann mig helt och hållen första gången han glatt sträckte armarna mot mig och tjoade: "Heeeeeeeeej Shilaaana!

Så med inget mer att berätta idag lämnar jag er igen mina kääära ungdomar.
Hoppas ni får en trevlig helg.

Att testa skidor första gången vid 27 års åldern is the shit!

Silvana.

Onsdag

Jag har tappat DET.

Erkänner att mina talanger inom bloggförfattande var mycket mer slipade för fyra år sedan.
Då kunde jag gör vilket ämne som helst till något fyndigt att läsa.

Kan det vara de juridiska studierna som har förstört min förmåga att uttrycka mig?

Idag har jag inget tema,gick upp ganska tidigt och forslade över mina blytunga väskor tvärs över Örebro hem till mig själv.Varför?Tjaa...stolthet kanske?Eller att man vill visa för sig själv och andra att man klarar det själv?Förmågan att visa att jag kan själv är stark bara när jag vänjer mig vid att alltid få hjälp när jag behöver och vill.
Att vara en sån där otacksam barnunge som förutsätter att världen lever efter mina villkor...blääääääääääääh
Så jag tänker inte bli en sådan person,för jag vill inte bli den som inte uppskattar varje gång någon hjälper mig.

Seminariet gick si och så i och med taskig förberedelse,kul att jag hängde med ganska bra ändå. Så nästa seminarium tänker jag "kick some ass"!!

Tentan på lördag däremot...vete 17 assssså....jag är inte rädd för att få omtenta utan bara rädd för att det begränsar min valfrihet.Möjligheten att kunna byta till gbg ska alltid finnas där - jag gillar att ha reservplaner och valfrihet - syns det?

Hemma blev det rent och kläderna tvättade i ett huj,satte igång det trådlösa nätverket också - UTAN hjälp.Vem säger att jag inte klarar saker???Varför slutar man göra saker om är lite krångligare bara för att någon annan gör det bättre?
Halva livet är ju att lära och upptäcka nya saker,utmaningar mina vänner - annars lever ju bara dagen utan mål.

Oj oj vad tråkigt det här inlägget blev nu.
Jag ska försöka skriva nästa gång jag är på ett klatchigt humör istället.
Stor kram till er alla ute i Etern och tack för komplimangerna.

Silvana.

Vardagen

Det blev inte mycket gjort idag.

Klev på spårvagnen i göteborg.Jag hade skrapat fram tjugo kronor i mynt i och med att det inte går att betala till föraren längre och mobilen var helt tom.Tänk dig min stora förvåning (och förbittring) när det numera kostar 25 kronor!!Fem spänn ytterligare helt plötsligt!!

Jag förstår inte logiken - sänk månadskortet med 100 kr men öka fem kronor på en enkelbiljett. Och kommunfullmäktige vill att vi ska åka mera kollektivt??Tillåt mig småle åt osmidigheten.

Några timmars tågfärd senare är jag tilbbaka till Örebreeeew.Med en kavaljerisk skjuts sitter jag nu i gröna mysbyxor i en varm lägenhet med Någons fötter i knät.Magen kurrar efter mat så nu ska jag knuffa honom ur soffan - vi är ju trots allt hemma hos Honom....service tack!
Puckot fnyser och ger mig lite vindruvor och vill att jag ska läsa igenom ett par handlingar,han räcker dem hit och..och...och han luktar...han luktar sådär gött.
Oj vad det pirrar i magen.

Nu kokar äggen snart - ska väl ta och hjälpa till ändå.

Det är min vardag,hur är din?

Silvana.

Äpplen och Päron

Tror ni att alla får panik för sitt yrkesval någon gång?

Jag hoppas det,för jag har haft det ett par-tio gånger under utbildningen. För att det finns ett yrke som jag skulle ääääälska.Varje gång jag ser nånting med hela atmosfären,det är ett av de mest ädla yrken som finns. Lärare....jooo tack,skulle livet sett annorlunda ut hade jag definitivt blivit högstadielärare i de trista ämnena som samhällskunskap,Historia,Religion och Filosofi...kanske till och med rättskunskap.
Idag fick jag ta och tala ut med min bättre hälft om det. Han är grymt bra på att ta ner stressnivån och på att ge både tröst och kloka råd.Det är ju sant,vad hindrar mig från att inte bli både jurist och lärare?
Det krävs bara lite mer nogrann planering och mera pluggtid. Så jag har bestämt mig för att ta några poäng i pedagogk nästa termin för att se hur det känns.

Sen läste jag om Tito Beltrans dom igår.
Varför?För att han är en gubbe som min ädle Far AVSKYR!! Pappa är en ganska vänlig herre med ett vidkänt intellekt och inte nersmutsad med skvallerintresse. Han avskyr Tito Beltran för att denne tenor red på sina chilenska polare som bodde i sverige tills han blev känd - sen var det skamligt att vara chilenare! Det är inte många i den Chilenska(eller sydamerikanska) kolonin i sverige som tycker om Tito Beltran som person tydligen.
För underhållnings skull så tittade jag runt efter hur folk bloggar om just Tito Beltran. Ganska dumt skulle det visa sig.
För när det händer något sånt slutar Tito Beltran vara den kände svenske tenoren och blir den chilenske vålstäcktsmannen med kriminella vanor - altererade och endast importerade från Chile för si så där 27 år sedan. För är man kriminell - då är man INVANDRARE!
Punkt.

Behöver jag säga att detta påverkade humöret en aaaaaning?

Ibland rycker jag på axlarna åt det ändå.
För att man kan inte integrera sig mer i svenska samhället än vad min familj har gjort. Det lilla chilenska man ar kvar vårdar man ömt - javisst.Men det är från sverige jag är när någon frågar mig...
Och min gubbs...vars åsikt kan vara svidande ärlig ibland - han tänker på mig som Silvana. Tjejen som lipar när någon påminner om Astrid Lindgrens död,som rabblar spanska svärord när hon slår sig,som inte kan vara utan Karl-Bertil Johnsson på julafton och som ALLTID misslyckas med lussekattsbakningen. DET är Silvana,det är INTE "DEN DÄR INVANDRAREN".

Så varför ska jag låta mig påverkas av andras "smygnasseåsikter" när jag har Honom? Jag har inga problem med "integrationen" eller anser mig diskriminerad till höger och vänster.Jag har tur nog att vara omgiven av fullt normalt,fungerande människor. Hyser någon rasitiska åsikter så har man bränt sina broar.
Jag vill inte medvetet omge mig med personer med den typen av energi.


Life is good när du är i bra sällskap.

Att göra politiska statments när man inte har annat att blogga om is the shit!

Silvana.

Hänger aldrig med

Idag gick jag naturligtvist upp sent.

Men väl hemma igen så har jag städning,pluggande och planerande att göra. Ändå sitter jag framför skärmen och surfar.

Fast det ursäktar jag också.Det var en verkligen längesen jag messade med kusin Odette.Det är världens skönaste kusin. Mattelärare(hon äääälskar matematik av nån sjuk anledning)....nu tänker ni på en nörd,men tro mig - det finns ingen kille jag har mött som inte tycker hon är snygg. Sketskön tjej med fötterna på jorden som tar saker med ro och framför allt är hon en superb lyssnare. Det var hon som gav mig de osvikliga råden för två år sedan angående hjärtats snåriga vägar. Jag tog och testade hennes teorier med skeptisk sinnelag - men VIPS. Allting blev bra till slut.
Hehehehe nu vet ni vem hon är. Idag "pratade" vi om hennes nyårsresa till Brazil - med tjejkompisarna. Klantig som jag är frågade jag efter Sergio(killen hon var tillsammans med då jag var på besök i Homelandzz sist) - oooooooooooops!
Det har varit slut i ett och ett halvt år....det värsta e att hon redan hade berättat det här och jag kom INTE IHÅG DET!!
Fyyyyy silvana,fy fy fy,du måste bli bättre på att komma ihåg saker. Jag är ingen taskig lyssnare men jag glömmer väldigt lätt. Eftersom jag ursäktar allting idag så är anledningen till min glömska att jag ha oändligt med tjejkusiner i åldern 24-32..eller i alla fall 8 stycken.....att hänga med i vilka pojkvännerna är och vilka som är aktuella blir ett heltidsjobb.
Men jag skäms ändå.

Mer har inte blivit gjort.

Nu ska jag återgå till att surfa runt,jag har lite att planera inför torsdag!
Wohoooooooo......
Och i och med att varken Han eller Pocca är mycket för levande ljus,vita dukar och rosor med choklad (hmmm kanske choklaaaaaaad)...så blir det lite mer en upplevelsedate på torsdag.
Vi får hoppas att Pocca klarar sig utan bortrispade ansiktshalvor eller bortskurna fingertoppar.

Jag rapporeterar vidare hur det gick...om jag överlever....med alla lemmar i behåll.

Hej råååååå

Att vara medlem i en familj med östrogenöverskott is the shit!

Silvana.

Spotta i nävarna

Jag gillar målande bildspråk.

Min rubrik står för vad jag vill göra idag.Ta tag i saker...spotta i nävarana och få det överstökat.
En av sakerna var att skaffa en blogg....efter flera(19) år av dagboksskrivande har det faktiskt tappat sin tjusning.
Sen har jag aldrig dagboken till hands nu när jag är spridd i olika hushåll mellan Örebro och Göteborg.
Jag blev MYCKET i´mponerad av min goda chompis Miss V´s sida.Hon är verkligen en outsinlig källa av överaskningar - so bright,fyndig,bra språk...en riktigt varierande sida.
Min ambition är att bara skriva regelbundet...så att exempelvis nästa gång jag tappar bort filofaxsidorna från förra sommaren, kan jag alltid kolla på bloggen för att se vilka dagar jag jobbade!GRRRRRR..

Jag har ju egentligen ingenting att skriva om just idag,men just idag är en bra dag att börja skriva....låter det vettigt?
För er som är här och inte känner mig så är jag:

*ALLTFÖR nära 30-strecket, eller nära nog iaf...27 år ung,mentalt är jag..ehm...18?

*Retar mig på Skodareklamen med clownen - varför är han där??Kontrollerar motorerna optiskt?Ni menar att ni TITTAR på dem??

*Född i Valparaiso och spenderade de första 5 åren i Viña del Mar innan flyttlasset gick över Atlanten.

*Pluggar - i örebreeeew. Har precis flyttat hit till gnällbältet,förhoppningsvis har dialekten ännu inte påverkat göteborgskan alltför mycket.Men varför hörs det inte att jag är från götet??Vadå rikssvenska??


*Allmänt lättroad med stor dos cynisk humor med en lätt touch av sarkasm i röran.Gillar barnsligt - gillar inte barnsligt som tas på allvar.Om du inte kan skillnaden så tycker jag inte om dig.

*Bokfreak som ska gå på shoppingattack under bokrean.Hur trodde ni att jag får fasta armar?Av att träääna? Hahahahaha

*Storasyster till ett syskon och tre bonussyskon.Ska föreställa den lugna lill-mamman men det går si så där.


Det var allt för idag...dags att ta tag i nästa prick på dagsordningen.

Peace.

Silvana