Att förstå processen

Just nu skummar jag Ekelöf i snälltågsfart

Men tidigare idag var jag med mina kursare på tingsrätten för att spana in huvudförhandling i brottmål i praktiken. Tro mig - man lär sig hundra gånger mer på en förmiddag där än på en hel veckas teoretiskt plöjande.

Jag tror att det här är någonting för mig - alla sidor har någonting som lockar även om jag står fast vid åklagarens dubbla roll är den mest utmanande.

Däremot försiggår en process just nu på Teneriffe som jag inte alls kan vara objektiv till då offret var en när liten släktning till mig. Den processen får jag läsa om i tidningarna istället. Jag har försökt att bida mig objektivitet men ni kan ju förstå att jag inte alls lyckas.

Jag läste gärningsmannens förhör och jag börjar långtsamt att förstå filosofin inom den moderna rättsprocessen(och kanske även andra demokratiers).

Så här är det - Lagen och rättskipningen i ett brottmål är inte byggd med ett reparativt syfte. Ingenting som görs nu får gärningen ogjord. Syftet är preventivt - så att gärningsmannen inte gör om det - och att i avskräckande syfte se till så att ingen annan gör det.

Straffet läggs i proportion till gärningen inom rättens synpunkt och så skall det vara. En rättsprocess har slutat vara "samhällets hämdaktion" i modern rätt - det är det vi har media till. För låt oss säga att det som Hector Franco Giraldo är sant - så har samhället redan sanktionerat honom. Vem vill ha att göra med en barnmördare?Vill du anställa honom?Vara hans granne?Hans vän eller arbetskamrat?Människan har suttit i snart två år häktad och isolerad för att han står lägst i hirearkin bland övriga straffångar. Det finns inget medlidande från min sida men inte heller är jag blind för de moraliska sanktionerna som pågår.

För familjen kommer det aldrig att finnas straff nog för det han har gjort, det kommer inte att reparera hålrummet som Fernandas bortgång utgör i familjens historia. Det finns inte heller plats för hat emot den här personen. För att när sorgen är såhär omfattande så finns det helt enkelt inte plats för hat.

Nej - vad man vill är att Fernandas liv och dess utsläckande skall vara någonting värt,att den här personen hindras från att göra om det mot gågon annan nästa gång han möter en underåring(eller i vilken ålder som helst för den delen) och inte kan ta ett nej mot sexuella förslag. Om hjälpen sker i fängelse i ett otal år eller inte är upp till rätten att bedöma.

Såhär tänker jag,såhär tror jag att min familj tänker....såhär tror jag. För jag kan inte studera rättsväsendet om jag inte tror på det.

Visst - det här handlar absolut inte om mig tänker ni - men det här är min blogg,min space,mina tankar. Om sorgen - det tänker jag inte redogöra för cyberrymden. Det är en PRIVATSAK.

Den här veckans processer har varit uppvaknande på många sätt, jag KAN arbeta med det här,jag VILL arbeta med det här och jag TROR på det här.

Men kommer jag att kunna,vilja och tro om Hector Franco Giraldo frias?

Silvana.