Nackspärr,barndomsminnen och åldersnoja.

Hahahaha det här låter som en riktig humörhöjare va??
Vaknade av vad jag har förstått är nackspärr.Jag har aldrig haft nackspärr nämligen så jag vet inte sökert om det är det.Jag kan helt enkelt inte röra huvudet utan att få ont i (notera endast vänster del av)nacken.Lyckades ändå palla mig ut och handla mat. Pocca var MYCKET nöjd över att hon tog med sig tygkassarna för en gångs skull.Man riktigt kände hur miljön tackade mig. I alla fall så var det lite svårt att få upp alla grejer från korgen till rullbandet - och i svenska cicila hjälpsamhetens anda så kunde jag inte heller räkna med att nån skulle kunna hjälpa mig heller. Vad spelade svenska hjälpsamheten för roll förresten?Det var nämligen bara jag och ett tiotal snälla tanter över 70 som tyckte att matvaruhandel var bra kl.14.00 1 Maj 2008 på lucullus i örebro. Så ni kan ju tänka er hur gammal jag kände mig...nackspärr och handlar tillsammans med tanterna,det är jag det.Sanningen är att jag ville gå ifrån simons bankande och sågande.Otacksam va???För lägenheten håller på och blir så fin,så fin.
Precis efter frukost gick Madicken på fyran - WIIIII LYCKLIGT ÖGONBLICK!!!
Sen fortsatte det med "Astrid Lindgrens småland".....förstår ni hur mycket jag tycker om astrid lindgren???Jag kan inte beskriva det,så fort jag ser "Alla barn i Bullerbyn","Emil",Madicken eller "Vi på saltkråkan" så blir jag den här smålandsungen som springer barfota i det nyutspruckna gräset och luktar på skogens mossa o kåd blandade dofter.Hur ska man förklara det när jag så uppenbart INTE är en smålandsunge???
Ah ja...mina minnen...mina första,klara minnen från barndomen är ju i sverige och astrid lindgren var en stor del av barndomen.
Det var allt för dagen...hoppas det forsätter i samma anda...

Kram till er ute i etern - jag återvänder till tentapluggandet.

Silvana.