onsdag 9 april 2008

Parallellt

Det är jättesvårt att inte ta till sig av lilla Englas försvinnande de här enormt kritiska första dagarna. Jag kan inte förstå hur man inte kan bli gripen av historian.
Måhända är man extra känslig för detta sen i somras.
Vet precis vad familjen går igenom just nu,jag vet men ändå inte.
Det jag hoppas och ber om är att likheterna mellan Engla och Fernandita tar slut nu.
En varm omfamning till lilla Engla,till hennes nära och till alla försvunna barn därute...
Hoppas att anledningen till att jag valde mitt yrke bär frukt så att inga små flickor försvinner någonsin mer.Mitt strå ska jag dra inifrån systemet.

Silvana.

Inga kommentarer: